Backe

backe

Tävlingsformen backe kännetecknas av färd uppför backe. Tävlingar som sker inom Svenska Bilsportförbundet består av ett träningsåk och två tävlingsåk, och det är din snabbaste tid från något av de två tävlingsåken som räknas. Sträckan varierar mellan olika tävlingar, inom spannet 800 meter – 1200 meter. Underlaget är grus och/eller asfalt. Backe är en populär publiksport eftersom det ofta går att ordna så att publiken kan se hela loppet från åskådarplatserna.

Bara en bil i taget kör, och föraren är ensam i bilen. Man behöver alltså inte hantera andra tävlanden under loppet utan fullt fokus ligger på vägen och den egna bilen.

I Sverige är tävlingsformen backe öppen för både rallybilar och rallycrossbilar. Backe har SM-status och det körs sex deltävlingar som ingår i SM.

Svenska Bilsportförbundet har en åldersgräns på 16 år för tävlingsformen backe.

Ett exempel på en välkänd backtävling i Sverige är Röforsloppet vars historia sträcker sig tillbaka till år 1935.

Internationellt

Tävlingsformen backe är populär i många olika delar av världen, inklusive USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, Kenya och stora delar av Europa. På engelska heter tävlingsformen speed hillclimbing.

Till skillnad från i Sverige så finns det många länder som arrangerar långa backtävlingar där man ska köra flera kilometer, ofta på vägar som inte bara är branta utan också smala och slingriga. Det berömda FIA European Hill Climb Championship brukar hålla sina event i Alperna eller Karpaterna där det finns gott om utmanande bergsvägar.

Speed hillclimbing har en lång tradition i Europa och redan år 1897 hölls en tävling i den franska alpkommunen La Turbie. I Shelsley Walsh i Worcestershire, England hölls en backtävling år 1905 och den traditionen har hållit i sig sedan dess, med undantag för krigstid. Detta gör backtävlingen i Shelsley Walsh en av de äldsta biltävlingarna i hela världen som fortfarande hålls på sin ursprungliga bana. År 1905 var distansen 992 yards (907 meter), men år 1907 ändrade man till 1000 yards (914 meter) och den distansen gäller än idag. Den totala stigningen är 100 meter och den genomsnittliga lutningen är därmed 10.9 procent. På det brantaste stället är lutningen 16%.

De brittiska backtävlingarna påminner mer om de svenska än om de kontinentaleuropeiska, det vill säga de tenderar att ha korta distanser.

Backtävling för lastbilar

Backtävlingar för lastbilar är starkt förknippat med USA, men förekommer även i andra länder – inklusive Sverige. I Sverige arrangerar Svenska Bilsportförbundet backtävlingar för lastbilar. Sedan 2005 finns det bara en klass att tävla i om man vill gå vidare till Europamästerskapen. Dock finns andra klasser tillgängliga för den som har siktet inställt på den engelska eller franska cupen.

De lastbilar som används i backtävlingar arrangerade av Svenska Bilsportförbundet har en begränsad topphastighet på 160 km/h. Dessutom måste lastbilarna ha vattenkylning av sina bromsar.

USA är ett föregångsland vad gäller backtävlingar för lastbilar och den första officiella tävlingen hölls på Atlanta Motor Speedway den 17 juni 1979. Vi är nog många som har sett delar av den – filmklipp från eventet användes i Nu blåser vi snuten igen (Smokey and the Bandit II).

Här hemma i Europa lanserades FIA European Truck Racing Championship år 1985. Här har vi fått se stora svenska framgångar av förare som Slim Borgudd, Curt Göransson, Rolf Björk och Boije Ovebrink.

Backtävling för motorcykel

Backtävling med motorcykel förekommer också. Vanligast är den version där man kör rakt uppför en mycket brant backe på en motorcykel avsedd för offroad-bruk. Exempel på länder där denna tävlingsform är populär är USA, Frankrike och Österrike. Under perioden 1995 – 2004 hölls en årlig tävling i samhället Rachau i Österrike som brukade locka en publik på 10 000 – 30 000 människor och dessutom sändas av Eurosport. I Rachau tävlade inte bara motorcyklar, utan även andra fordon såsom fyrhjulingar, snöskotrar och några enstaka bilar. Banan var så svår att det inte i första hand handlade om att köra den snabbast utan om att klara av en så lång bit av den som möjligt.